estoy trabajando
Buenos tardes från ett mörkt Barcelona. Kvällen har infunnit sig och vad gör jag, jo jag arbetar. Själv kan tilläggas då E-on gruppen jobbar dagtid. Så nu är bristen på saker att göra total. Men pengarna behöver jag även om det nog inte är värt det. Tar en månad i taget, det är vad man får göra helt enkelt. Hem kommer jag den 30e april ifall ni undrar, för killen bokade sin hemresebiljett idag för det är absolut det bästa (läs billigaste) man kan göra.
Vardag? Vad är det när man är i Barcelona. Jag kan verkligen inte finna ro utan bara känner mig tom. Har inte direkt hemlängtan men känslan att börja om igen, den får jag verkligen inte grepp om. Hur kan man i en stad med 1,5 miljoner invånare, på en skola med massa människor, på ett jobb med svenskar känna sig som ensammast i världen? Jag gillar verkligen inte den känslan och om det är någon som har lust att berätta hur man blir av med den så får man gärna berätta det.
Det som har hänt sen sist jag skrev är att jag förstår inte hur långsamt ett land kan vara. Jag flög tillbaka igår och sov mestadel av tiden - tack och lov för det! Då jag fick sitta brevid en tjock dama med alldeles för mycket grejer. Sen tog tåget alldeles för lång tid för att jag skulle bli tilfreds. Hem till Paquita kom jag vid 9 och då hade planet landat halv sju kan tilläggas. Men skönt var det och Paquita hade köpt hem både cola och ägg till mig. Underbar tant det där egentligen, eller vad säger ni?
I skolan idag så var inte Lowe där, vilket han borde ha varit men skitsamma, han klarar sig. Jag däremot träffade nya människor och vi satt nere och drack kaffe och snackade spanska. Det var skönt att när man kunde ha pratat engelska så väljer man mekanuskt spanskan. Det känns som att man faktiskt är på en högre nivå då och det är ju vad jag vill vara på. Men skolan kändes lite mysko nu när svenska ghettot är borta, det ska dem veta.
Min dator har cepat sig också. jag vet inte vad jag gör, men jag går förmoligen med en förbannelse över mig. När jag skulle logga in i lördags fungerade den som vanligt. Men så startade jag dne här i spanien och får upp ett meddelande när jag skulle logga in att på grund av något fel kunde jag inte logga in ordentlgit utan loggades in utan några dokument, musik eller bilder. Och nu är den cp. Jag får ringa stefan så att han kanske kan guida mig härifrån. Något måste ju kunna fixa tycker jag. Så stefan, ifall du läser detta är du mer än välkommen att slå mig en pling.
Till kvällen så måste jag handla mat. Imorgon är det trettondagen och det betyder att jag är ledig. Men det betyder också att allt är stängt. Så om jag ska kunna äta idag och imorgon behöver jag något i kylskåpet. Men det kan också hända att jag går ut ikväll, även om jag kanske inte riktigt känner för det. Jag har inte ritkigt budget för detta liksom. Okej, det har jag, så nu ljög jag. Jag ska också ta tag i mitt nyårslöfte om hushållning av ekonomin i form av att skriva en månadsbudget. Där jag verkligen har koll på hur mycket pengar det rör sig om så jag inte hamnar i april som jag gjorde i december.
Dags att prata lite mer i telefon, även om jag inte får några samtal men vet inte riktigt vad jag skriva mer. jag har tömt ut mig på information just nu känns det som. Kanske inte heller det mest positiva hej-jag-är-tillbaka-i-spanien-inlägg man kan finna. Så avslutar ju helt enkelt med att skriva att spanien har en massa att erbjuda och jag ser fram emot både en visit till Tibidabo, Ciutadellaparken och kanske även en tripp till mallorca på födelsedagen. Jag älskar palmerna och att man inte behöver bära vantar i januari. Jag känner mig tillfreds med att slippa betala 100 kronor för att åka bussen hem och att man kan gå ut och dansa andra dagar än torsdagar. Men livet måste vara svårt för att det senare ska kunna bli lätt och la vida es de que se los atreven - livet är det som man vågar (fritt översatt)
Puss på dig och saknar dig
Magnus, återigen barcelonabo
Vardag? Vad är det när man är i Barcelona. Jag kan verkligen inte finna ro utan bara känner mig tom. Har inte direkt hemlängtan men känslan att börja om igen, den får jag verkligen inte grepp om. Hur kan man i en stad med 1,5 miljoner invånare, på en skola med massa människor, på ett jobb med svenskar känna sig som ensammast i världen? Jag gillar verkligen inte den känslan och om det är någon som har lust att berätta hur man blir av med den så får man gärna berätta det.
Det som har hänt sen sist jag skrev är att jag förstår inte hur långsamt ett land kan vara. Jag flög tillbaka igår och sov mestadel av tiden - tack och lov för det! Då jag fick sitta brevid en tjock dama med alldeles för mycket grejer. Sen tog tåget alldeles för lång tid för att jag skulle bli tilfreds. Hem till Paquita kom jag vid 9 och då hade planet landat halv sju kan tilläggas. Men skönt var det och Paquita hade köpt hem både cola och ägg till mig. Underbar tant det där egentligen, eller vad säger ni?
I skolan idag så var inte Lowe där, vilket han borde ha varit men skitsamma, han klarar sig. Jag däremot träffade nya människor och vi satt nere och drack kaffe och snackade spanska. Det var skönt att när man kunde ha pratat engelska så väljer man mekanuskt spanskan. Det känns som att man faktiskt är på en högre nivå då och det är ju vad jag vill vara på. Men skolan kändes lite mysko nu när svenska ghettot är borta, det ska dem veta.
Min dator har cepat sig också. jag vet inte vad jag gör, men jag går förmoligen med en förbannelse över mig. När jag skulle logga in i lördags fungerade den som vanligt. Men så startade jag dne här i spanien och får upp ett meddelande när jag skulle logga in att på grund av något fel kunde jag inte logga in ordentlgit utan loggades in utan några dokument, musik eller bilder. Och nu är den cp. Jag får ringa stefan så att han kanske kan guida mig härifrån. Något måste ju kunna fixa tycker jag. Så stefan, ifall du läser detta är du mer än välkommen att slå mig en pling.
Till kvällen så måste jag handla mat. Imorgon är det trettondagen och det betyder att jag är ledig. Men det betyder också att allt är stängt. Så om jag ska kunna äta idag och imorgon behöver jag något i kylskåpet. Men det kan också hända att jag går ut ikväll, även om jag kanske inte riktigt känner för det. Jag har inte ritkigt budget för detta liksom. Okej, det har jag, så nu ljög jag. Jag ska också ta tag i mitt nyårslöfte om hushållning av ekonomin i form av att skriva en månadsbudget. Där jag verkligen har koll på hur mycket pengar det rör sig om så jag inte hamnar i april som jag gjorde i december.
Dags att prata lite mer i telefon, även om jag inte får några samtal men vet inte riktigt vad jag skriva mer. jag har tömt ut mig på information just nu känns det som. Kanske inte heller det mest positiva hej-jag-är-tillbaka-i-spanien-inlägg man kan finna. Så avslutar ju helt enkelt med att skriva att spanien har en massa att erbjuda och jag ser fram emot både en visit till Tibidabo, Ciutadellaparken och kanske även en tripp till mallorca på födelsedagen. Jag älskar palmerna och att man inte behöver bära vantar i januari. Jag känner mig tillfreds med att slippa betala 100 kronor för att åka bussen hem och att man kan gå ut och dansa andra dagar än torsdagar. Men livet måste vara svårt för att det senare ska kunna bli lätt och la vida es de que se los atreven - livet är det som man vågar (fritt översatt)
Puss på dig och saknar dig
Magnus, återigen barcelonabo
Kommentarer
Trackback
