Barcelonabon

Jag tänker gå och lägga mig snart, men jag tycker inte om att gå och lägga mig utan att ha rationaliserat lite av min vardag med mig själv.

Var iväg på Picassomuséet idag där jag också fick förmånen att träffa Pasi och hennes spanska klass. Jag var trött och kanske inte alltför optimistisk och inte blev det bättre att det var en massa strul och så med inträdet men muséet var hur bra som helst och jag är glad att jag väntade ut ovissheten och lugnade ner mig lite sådär. Dock så hann jag aldrig riktigt prata med varken Pasi eller med spanskagänget och det hade jag velat göra. Så jag hoppas verkligen att jag får mer chans i veckan att sitta ner och prata, helst spanska tara ta en kopp kaffe och bara njuta lite sådör smått.

Men då varför jag är besviken: certifikatet i spanska gick åt helvete. Nu har jag väntat mig det dock, men efter att ha väntat sen i augusti för att få ett svar så var det kanske inte just det resultatet som blev det bästa avslutet. Jag är dock nöjd att jag gjorde det och att jag faktiskt är här nere nu och pluggar spanska. Jag lär mig för varje dag som går och jag blir också bättre och bättre. I maj så kan jag göra certifikatet igen, dock inte gratis, men jag ska fasiken ha det! Så enkelt är det. För det dära provet var i samma veva som allt annat hemskt och ja då vill jag fasiken ha ett avslut. Därför tänker jag vara bevsiken men otroligt målmedveten när jag vaknar imorgon.

Telefonerade med "min" matilda idag också. Usch vad jag saknar den tjejen. Hon hade läst om bläckfiskar i skolan och att de kunde gömma sig i bildäck. det tycker jag är lite coolt. Jag riktigt längtar till december så man kan träffa henne igen. Och då jag kan träffa alla andra med för den delen.

Jag har börjat med vykorten nu allesammans så var lugna. Livstecken kommer komma från mig till dig inom en mycket snar framtid.