Barcelonabon

ja, så har man varit på bio och samtidigt slått två flugor i en smäll. Inte bara så har man sett en fantastisk film med den fantastiska maria utan man har ju också sett den på spanska! Penelope är så vacker så man storknar och filmen var bra förövrigt.

Här är trailern:

Att ha vänt på dygnet är inte det bästa att göra egentligen. Men det är vad jag har gjort. Jag vaknar halv tolv som tidigast och är vaken hela natten. Hela dagen blir ju förstörd när man gör så och imorgon så ska man dra fram klockan en timme, då blir det ju nästan värre. Men jag ska försöka ändra på det.

Igår var det förfest på residenset och det var skönt att komma bort från el problema en stund. Jag hade riktigt trevligt och det blev sådär bra som det iband kan bli. Men idag så regnar det! Vilket får min intressemätare att gå i bott, man blir så "låst" liksom. Jag skulle väl kunna gå till stan eller på något museum, men det får bli ikväll. Jag vill gå på Imax, eller så ska jag se los abrazos rotos, den nya almodovarfilmen.

På måndag får jag choklad, då är det dags att åka till mallis och hälsa på estebán y auli. Roligt att träffa sin släkt lite, och jag vet att de tycker det ska bli kul att träffa mig med. Nu ska jag käka frukost och försöka på något sätt ta tag i dagen och göra livet mer prodktivt än innan. Barcelona Barcelona Barcelona!

jag sitter här i sängen, insvept i min fula blåa filt, som jag kommer lämna kvar till de stackars själarna som ska bo här i framtiden, och tänker.

Jag tänker på hur fan lyckligt lottat jag är egentligen. Jag bor i Spanien, jag är 20 år, har sökt in till univerisitetet och har alla möjligheter i världen. Tänk att jag faktiskt har sån jävla tur att vara svensk, har en fantastisk familj, underbara vänner och ett tak över huvudet. Jag ska inte gnälla, för jag är otriligt nöjd med mitt liv. På de här månaderna så har jag (förhoppningsvis) utvecklats och gått framåt, som jag inte hade kunnat göra annars. Solen skiner nästan varje dag och när jag kommer hem så kommer jag ha ett jobb. Japp, idag är en fantastisk dag! Som alla andra dagar är också. (har sett på slumdog millionaire, se den filmen!)

Jag åker snart till Mallorca, eller ja, på måndag. Sen åker jag till madrid och sen är jag snart hemma, men innan det hemma så ska jag fanemej leva livet. Stranden och uteserveringar, parker och nattklubbar. Och såklart en jävla massa spanska såklart. Jag måste bara hitta något sätt att fortsätta med spanskan när jag är hemma i sverige igen, för jag vill inte att detta studiemedlet ska gå till inget.

Sen så ska jag väl ta och sova snart, kan dock meddela att jag har skjutit upp min bartenderkurs. Har inte råd att åka i juni och får tyvärr inse att pengarna borde gå till andra saker först och främst. Men den är fortfarande planerad. Jag har en känsla att denna sommaren som kommer, kan bli en av de bästa i mitt liv. Även om jag inte kommer att vara i Spanien, men jag kommer vara nära mina närmsta och mest älskade och det finns inget bättre.

Dagens Paquita: Jag får inte ha saker (ryggsäcken) på golvet för det kan bli repor i parketten.

Paquita har fått sin sista hyra men hävdar fortfarande att jag inte har betalat för april, och att jag ska betala igen den 20e nästkommande månad. Vilket jag har, så därför har jag beslutat att ligga lågt ett tag, närmare sagt en månad, och sen när Paquita inte är hemma en dag, packa mina väskor och gå rakt igenom dörren och lämna mina nycklar i brevlådan. Känns inte som det bästa sättet att avsluta en relation på, men som jag ser det; är det enda sättet för hon lyssnar verkligen inte på mig. Och jag tänker verkligen inte lägga ut 4000 kronor till. Ni som läser, ja ni kankse tycker jag är galen, elak och någon man inte kan lita på, men tyvärr så är det såhär det får bli. och jag är dessutom inget av det

Idag så klippte jag håret, lite kortare och lite lättare, men får nog ta och färga det eller något... vill ha lite förändring. Dock har jag också bestämt mig för att korta ner på mina utgifter: rejält! Jag ska till Mallorca nästa vecka, och sen blir det Madrid veckan efter och då vill jag ändå ha något att leva för. Skitsamma sen om jag inte kommer ha pengar, att vara nykter och ha ett free-pass känns som en riktigt bra idé! Sen, så är jag inte helt barskrapad det kan jag inte säga att jag är.

Ny vecka nya tag och för två veckor sedan var det min födelsedag! Imorgon fyller morsan år och jag har skickat ett kort. Jag skickade det idag så hon får det inte förrän om en vecka kanske, men jag har i alla fall skickat ett kort. Vad händer annars i denna underbara stad - som luktar vår och nästan sommar (om man bortser från alla avgaser?), ja inte så mycket kanske. Ska ta cykeln någon dag och kolla in Hospital de Santa Cruz, för det verkar vara något man ska se. Sen sparar jag min turistiga anda tills jennie kommer ner vilket är om bara en månad! Tiden går så fort, nästan så man inte själv hänger med. Jag gillar det, faktiskt så gillar jag det otroligt mycket.  Vet bara inte vad jag ska skriva, för jag gör inte så mycket hela tiden. Visst så skulle jag kunna gå på promenader, ta bicingcykeln till stranden, läsa i någon park eller ta en kaffe på någon terass, men det behöver en särskild känsla, och jag har inte den nu.

Det här med att det är en månad kvar, av skolan och sen av min 8 månader långa barcelonavistelse, känns både bra och dåligt. Jag får klämma vidare på den tanken, nu ska jag laga mat. SOPPA

Min morsa kan vara en av de bästa som finns. Det är så underbart att bara se hur hon bryr sig liksom. Och jag behövde verkligen ett peptalk från henne när situationen ser ut som den gör. Jag har aldrig någonsin innan behövt känna mig så skyldig som jag gör nu, och så låg. För när man vet att man själv talar sanning så är det så frustrerande att någon inte tror en, om jag nu hade ljugit, hade jag då blivit påkommen och sen hade jag gjort "rätt" för mig. Men när fallet inte är så tappar jag helt lust till något annat, känner mig som en ovärdig människa och jag vill inte ens gå ut, ifall andra skulle tycka illa om mig också. Ja, det låter som en sjukt dålig självkänsla och ja, just nu har jag kanske det. mitt självförtroende är inte på topp. Jag ställde mig frågan; vart ska det sluta någonstans? och jag har ärligt talat inget svar, för jag tror inte ni kan förstå heller hur det är leva i dne här situationen, med människor man inte känner och som inte känner en själv där ens frihet är på många sätt begränsad, och man måsta vara på sin vakt - hela tiden... jag känner verkligen att jag ältar detta nu. Ska sluta och skriva om något annat jag lovar.

---

Min grönsakslasagne blev hur god som helst! Lasagne är inte direkt nyttigt i och för sig, men jag fyllde den med brocolli, champinjoner, morötter och lök och en massa massa bechamelsås och ja, jag blev mätt. Den räckte ju för både går och idag så jag har ju i princip bara ätit.

Vädret, ja det är väl som en bra vårdag hemma i sverige, med solen som tittar fram, lite vind och rnt 15 grader, men jag hade inte energin att dra mig ut idag, även om jag kanske borde få ett miljöombyte. Så istället blev det film. Film och film i mängder! Imorgon, då har jag lovat mig att jag ska ta en promenad. Kanske till någon park, eller ner till stan. Om det är bättre väder kan jag alltid ta en promenad längs Barcelonas stränder, ta Bicingkortet och cykla iväg någostans. (paquita fick ju inte städa mitt rum idag, och hon gillar inte när hennes rutiner rubbas) Folk har planerat utgång ikväll, men ekonomin för tillfället vill inte tillåta det, inte heller vill mitt humör det. Men jag vägrar att låta min sista tid i denna fantastiska världstad vara tråkig och lam, jag ska leva la vida loca - men ikväll får jag bara vila lite... :-)

Okej, nu blir det ytterligare en film, sen popcorn!
skriver mer imorgon

Ikväll, så blev det för mycket för mig. Jag bröt praktiskt taget ihop, och det hela kunde ha slutat i katastrof. Paquita tyckte att jag skulle betala min hyra imorgon istället för den sista som jag gjort de senaste månaderna och jag förstod inte varför, inte heller förstod jag att hon hade glömt av att jag redan betalat för mars månad och kommer att betala för april och mina sista dagar här. Detta resulterade i ett stort missförstånd och en magnus i kollaps. Därav var jag tvungen att ringa min kära mor och göra halva familjen orolig.

Grejen är den att jag betalade den 7e januari, och då betalade jag för både de två veckorna över jul och nyår och månadshyran för januari, sen betalade jag igen den 31a, men då för februari. Och sen såklart i februari för mars. Men Paquita har glömt detta att jag betalade i början på januari och skulle då få mig att betala ytterligare en månadshyra i april, vilket jag definitivt inte ska. Så det resulterade i att jag blev just den maleducado som jag inte sa att jag ville bli igår och blev förbannad och skrek på denna tant, som i sin tur skrek på mig och sen fick jag, i all min frustration ur mig att jennie inte skulle bo här sista veckan (vilket du kommer iofs jennie) och då kontrade hon med att säga att jennie inte fick komma in i huset. Jag skulle inte få bjuda in henne eller låta henne äta av min mat, eller laga mat med mig. Paquita var ägaren av huset och därför bestämde hon. Jag blev i princip utkastad och sen gick jag.

Tack och lov så gick jag tillbaka, efter att ha pratat med mamma en lång stund. Och nu förhoppningsvis är allting löst. Jag hoppas att paquita tror mig och att jag slipper betala en extra månadshyra. Det känns helt fel att hon inte tror mig när jag vet, jag kollade tillochmed mina kontoutdrag, att jag har betalat två gånger i januari. Det känns helt fel att jag har gapat och skrikit åt en 60 årig tant, och det känns helt fel att jag har en månad kvar...

Visst jag bor i Barcelona, och såklart är lvet helt fantastiskt! Jag har gått omkring is horts nu i fyra dagar, och tänker inte sluta förrän vädret slutat att vara som den bästa av somrar i Sverige. (okej, det kanske bara är 20-25 grader i solen, och ganska kallt i skuggan och på kvällen så jag ska inte ta i) Ciutadella parken i söndags var ju hur underbar som helst!  Men på senaste tid har jag inte varit på det bästa av humör.

Den lilla tant jag bor med gör mig så frustrerad att jag vet inte om jag orkar leva med henne längre. Jag känner att min bgare håller på att rinna över igen och jag vill inte vara så omogen och maleducado att jag ställer mig och skriker på henne. Men det är ganska nära. hallå, jag betalar för fan en liten förmögenhet för att bo här, 380 € i månaden och då tänkte väl jag att någonstans så borde lite privatliv vara inkluderat i det priset? Att exempelvis bestämma när man ska gå upp, vad man ska göra och vad man ska laga för mat. Om jag kanske vill vänta med att diska en dag känner jag att jag får det. Men när kärringjäveln går in i mitt rum, bäddar om min säng och tar mina kläder från golvet - då tycker jag att min privata sfär är rubbad. Jag bor i ett fängelse.

Något som har gjort mig mer irriterad på senaste tiden är att jag betalar för att ha internet men det är paquita som bestämmer när det ska vara på. Hon kan stänga av det ibland, och sen får jag be henne att sätta igång det igen? Det är för fan mitt, jag betalar, jag bestämmer! Eller att hon stänger av min ström, så datorn stängs ner, när jag kanske låtit den stå på för jag laddar ner en film under natten/dagen. Fast det värsta, det värsta mina vänner, det är att hon går igenom mina råvaror i kylskåpet för att kolla så att ingenting är dåligt och om det skulle vara det så säger hon att hon var tvungen att ta bort det och att det egentligen är våran ensak att göra det. HALLÅ; KOLLA INTE FRÅN BÖRJAN DÅ! Eller kanske när hon själv säger att mer än en person i köket blir för mycket, men varför är det då så att varje gång som jag, eller någon annan i huset lagar mat så ska hon antingen tvätta, skura av golvet eller kolla över axeln?

Det är svårt att bestämma mig vad jag tycker värst om nu. Paquita kan vara en riktigt go tant också, det är inte det. Som när hon ville överaska mig med en födelsedagstårta eller passade på att köpa en cola till mig medan hon ändå var ute. Men jag kan fortfarande inte bli kvitt känslan av att jag bor i ett fängelse, med en övervakare som jag betalar 380 € för att bo hos. Jag är 20, inte 2 och om jag vore det så skulle jag fortfarande inte behövt all denna "omsorg".

---

Och nu lite bilder från ciutadella parken i söndags:

1. UU-P2450 - Politices kandidatprogram 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Uppsala universitet, Uppsala

2. KAU-67467 - Politices kandidat 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Karlstads universitet, Karlstad

3. MAH-09420 - Offentlig organisation och ledning 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Malmö högskola, Malmö

4. MAH-09305 - International Programme for European Studies 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Malmö högskola, Malmö

5. HV-98186 - Internationella programmet för politik och ekonomi - IPPE 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Högskolan Väst, Trollhättan

6. UMU-01244 - Politices kandidatprogrammet Inriktning mot hållbar utveckling 180hp Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Umeå universitet, Umeå

- do you want some cake?
- yes please, what is is?
- oh, it's a special cake
- okej...
- what are these green things in them, some kind of flavour?
- you can say that?
- no really?
- it is a "SPECIAL" cake

och där trillade poletten ner och Magnus tackade nej!

vad ska jag skriva, det händer inte så mycket just nu...
eller ja, visst händer det saker men vad vill ni höra om?

förra helgen var jag på freixenet, några bilder ska läggas upp snarast. Men annars ja, så jobbar jag (näst sista dagen idag) och försöker plugga. Har inte orken att dra mig till biblioteket och inte heller att börja skriva, utan det får komma till helgen istället. Igår efter jobbet mötte jag upp Maria som kom ner igen i söndags för att ta en drink och bara snacka lite. Avslappnat och hellugnt.



Sen beskyller paquita att jag har gjort sönder hennes micro, det har jag inte. Men fick ta skiten ändå. Trevlig galen minitant det där, även om hon faktiskt gav mig en tårta när jag fyllde år. Det var överaskande. Och vi är nu inne i mitten på mars, en och en halv månad tills jag slutar skolan och är hemma. Shit vad tiden går fort! och under den här tiden så är det planerat:

• Mallorcavisit 30-31 mars
• Madrid 5-13e april
• Jenniebesök 25 - 30 april

Jag kommer inte ha en lugn stund! y me encanta muchisimo. que guay que tenga demasiados cosas para hacer, no? Snacka bara om att jag får spara mina surt förärvade slantar. Inte direkt budget till att leva loppan direkt. Men nog om det, det finns saker som är gratis! Nu ska jag bege mig till jobbet, och jag har tänkt att jag ska hinna köpa en milkshake innan. Det är fint väder idag nämligen!

just nu känns det inte alls. men ja, nu är jag 20

Så, fantastiskt väder... Vad gjorde jag då? Jo jag drog hit, till Park Güell. Kan kanske vara den bästa parken och det bästa stället i hela Barcelona. Allt liksom bara försvinner där uppe. och alla miljoner turister gör mig inget för jag är helt inne i mig själv, jag och naturen, värmen och känslan av att bara vara. Det gjorde absolut ingenting att den kan ha varit årets varmaste dag. Underbart, det saknades bara en enda sak dock...


Och om 2 dagar är jag 20, imorgon ska jag till Freixenet, en Cavafabrik typ, sen ska jag baka en tårta helt till mig själv. Hemlängtan? Noll!

Det har gått 1 timma och 20 minuter av filmen och jag var tvungen att stänga av. Jag kunde inte se filmen tan att ta en paus från verkligheten, distansera mig lite och bara tänka på något annat. Just i detta ögonblicket så vet jag inte alls vad som ska hända, och jag mår verkligen dåligt. Jävlar vad dåligt jag mår... annars så är filmen bra och uppdaterar igen när de sista minutrarna av filmen har gått.
 

idag är jag inte på det bästa humöret. Jag är sjuk, börjar få en jävla förkylning. vaknade med rivig hals och den ger sig inte. Hosta och seg i kroppen och vädret visar sin baksida. Trevligt trevligt...

Min lilla uppsats går inte alls. Ska ta tag med den i helgen. Annars då? måndag blir en stor dag och ikväll ska jag se filmen, the boy in the striped pyjamas. 2 timmar kvar av säljande.

yes, nu har jag pratat med esthér och nej, det gick inte att lösa på något annat sätt än att jag får säga upp mig från jobbet. Detta ger mig ett litet, men fortfarande ganska stort problem. Jag kommer inte ha några pengar i april om jag inte skaffar mig ett jobb inom dessa två veckor. Men det kommer att bli svårt, det finns inga jobb och jag gillar inte den känslan, speciellt inte när jag redan har spräckt min budget med både tatuering, madridresa och bartenderkurs. Skitsamma, lösningen blir att käka soppa i en månad. Det kommer jag klara av. Dessutom kommer jag ju få en halv lön av Transcom också. 

Jag är lite för pessimistisk för mitt eget bästa, det kanske kan lösas med jobbet, om man jobbar typ på morgonen och kvällen? Okej, realistiska ideér magnus. Jag letar jobb nu helt enkelt och sen se det från den ljusa sidan; jag slipper ju gå upp så jävla tidigt nu när klasserna är på eftermiddagarna. Men jag har ju två veckors uppsägningstid och det har vi löst på skolan med att jag kommer skriva en "uppsats" om varför katalenerna envisas med att prata katalanska och inte spanska. Lite med Franco och det där, det kan bli intressant. Så snart ska jag dra mig till biblioteket och se vad som händer där.

Life is great... eller ja, livet löser sig alltid. :-)

det är söndag och jag har verkligen inte mycket att skriva om. Jag har inte gjort så mycket denna helgen om jag ska vara ärlig. Vädret gör det inte bättre heller. Men jag har i alla fall dratt ioch tatt en café con leche och nu äter jag jordgubbar och dricker en kopp till.

Förra veckan var jag ju i Sitges på Carnaval och här kommer bilden på min utklädnad
-->


Nu ska jag ladda ner Rachel Getting Married med Anne Hathaway. Ha det bra!