Barcelonabon

Sådär, början på denna veckan var solig och bekymmerslös, men ju senare in jag kom på dagen desto gråare blev molnen, både bildligt och bokstavligt talat. Paquita krävde pengar, som jag givetvis inte har till henne och det blev genast ett rabalder att om jag inte betalar i morgon så kommer hon kasta ut mig. Vilket jag först tog ganska hårt, tills jag faktiskt fick poletten nertrillad och tänkte, men magnus... du ska ju flytta härifrån på fredag i vilket fall. Om hon är redo att kasta ut dig så är det ganska bra. Vad gör 10 dagar mot 7 som du ändå ska bo hos maria. Nu ska du bara försöka vinna lite tid. Det finns absolut inget hon kan göra för att få mig att betala. Hon kan gå till skolan, men de har inget med mitt boende att göra, och jag tänker inte säga vart jag bor. Jag har rätt den här gången, jag har rätt och jag går med huvudet högt.

fan vad underbart den kan vara att jennie kommer ner nu på fredag. Det känns verkligen som att jag behöver henne här hos mig. För jennie får mig att skratta som jag aldrig skrattar innan, och telletubbiesdanser till parbråk i klädaffärer hör liksom till även om vi är en aning mognare nu... (bullshit) men jennie får helt enkelt leka psykolog med mig en stund.

Vet inte riktigt vad mer jag kan skriva. det kan vara sista gången som jag skriver från casa de paquita. jag ger det dock en natt och ser vad som händer. Jag har fått nog av detta, och 10 dagar går ofantligt fort, speciellt om man har roligt under tiden, och det har jag alltid. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.

Mina vänner, lugnet innan stormen är över, nu börjar kalabaliken och snart, alldeles snart är kriget över och Magnus står som segrare.

Godnatt tills vi ses igen