Barcelonabon

jag sitter här i sängen, insvept i min fula blåa filt, som jag kommer lämna kvar till de stackars själarna som ska bo här i framtiden, och tänker.

Jag tänker på hur fan lyckligt lottat jag är egentligen. Jag bor i Spanien, jag är 20 år, har sökt in till univerisitetet och har alla möjligheter i världen. Tänk att jag faktiskt har sån jävla tur att vara svensk, har en fantastisk familj, underbara vänner och ett tak över huvudet. Jag ska inte gnälla, för jag är otriligt nöjd med mitt liv. På de här månaderna så har jag (förhoppningsvis) utvecklats och gått framåt, som jag inte hade kunnat göra annars. Solen skiner nästan varje dag och när jag kommer hem så kommer jag ha ett jobb. Japp, idag är en fantastisk dag! Som alla andra dagar är också. (har sett på slumdog millionaire, se den filmen!)

Jag åker snart till Mallorca, eller ja, på måndag. Sen åker jag till madrid och sen är jag snart hemma, men innan det hemma så ska jag fanemej leva livet. Stranden och uteserveringar, parker och nattklubbar. Och såklart en jävla massa spanska såklart. Jag måste bara hitta något sätt att fortsätta med spanskan när jag är hemma i sverige igen, för jag vill inte att detta studiemedlet ska gå till inget.

Sen så ska jag väl ta och sova snart, kan dock meddela att jag har skjutit upp min bartenderkurs. Har inte råd att åka i juni och får tyvärr inse att pengarna borde gå till andra saker först och främst. Men den är fortfarande planerad. Jag har en känsla att denna sommaren som kommer, kan bli en av de bästa i mitt liv. Även om jag inte kommer att vara i Spanien, men jag kommer vara nära mina närmsta och mest älskade och det finns inget bättre.

Dagens Paquita: Jag får inte ha saker (ryggsäcken) på golvet för det kan bli repor i parketten.