kärleksbrev från mig
Visst jag bor i Barcelona, och såklart är lvet helt fantastiskt! Jag har gått omkring is horts nu i fyra dagar, och tänker inte sluta förrän vädret slutat att vara som den bästa av somrar i Sverige. (okej, det kanske bara är 20-25 grader i solen, och ganska kallt i skuggan och på kvällen så jag ska inte ta i) Ciutadella parken i söndags var ju hur underbar som helst! Men på senaste tid har jag inte varit på det bästa av humör.
Den lilla tant jag bor med gör mig så frustrerad att jag vet inte om jag orkar leva med henne längre. Jag känner att min bgare håller på att rinna över igen och jag vill inte vara så omogen och maleducado att jag ställer mig och skriker på henne. Men det är ganska nära. hallå, jag betalar för fan en liten förmögenhet för att bo här, 380 € i månaden och då tänkte väl jag att någonstans så borde lite privatliv vara inkluderat i det priset? Att exempelvis bestämma när man ska gå upp, vad man ska göra och vad man ska laga för mat. Om jag kanske vill vänta med att diska en dag känner jag att jag får det. Men när kärringjäveln går in i mitt rum, bäddar om min säng och tar mina kläder från golvet - då tycker jag att min privata sfär är rubbad. Jag bor i ett fängelse.
Något som har gjort mig mer irriterad på senaste tiden är att jag betalar för att ha internet men det är paquita som bestämmer när det ska vara på. Hon kan stänga av det ibland, och sen får jag be henne att sätta igång det igen? Det är för fan mitt, jag betalar, jag bestämmer! Eller att hon stänger av min ström, så datorn stängs ner, när jag kanske låtit den stå på för jag laddar ner en film under natten/dagen. Fast det värsta, det värsta mina vänner, det är att hon går igenom mina råvaror i kylskåpet för att kolla så att ingenting är dåligt och om det skulle vara det så säger hon att hon var tvungen att ta bort det och att det egentligen är våran ensak att göra det. HALLÅ; KOLLA INTE FRÅN BÖRJAN DÅ! Eller kanske när hon själv säger att mer än en person i köket blir för mycket, men varför är det då så att varje gång som jag, eller någon annan i huset lagar mat så ska hon antingen tvätta, skura av golvet eller kolla över axeln?
Det är svårt att bestämma mig vad jag tycker värst om nu. Paquita kan vara en riktigt go tant också, det är inte det. Som när hon ville överaska mig med en födelsedagstårta eller passade på att köpa en cola till mig medan hon ändå var ute. Men jag kan fortfarande inte bli kvitt känslan av att jag bor i ett fängelse, med en övervakare som jag betalar 380 € för att bo hos. Jag är 20, inte 2 och om jag vore det så skulle jag fortfarande inte behövt all denna "omsorg".
Och nu lite bilder från ciutadella parken i söndags:
Den lilla tant jag bor med gör mig så frustrerad att jag vet inte om jag orkar leva med henne längre. Jag känner att min bgare håller på att rinna över igen och jag vill inte vara så omogen och maleducado att jag ställer mig och skriker på henne. Men det är ganska nära. hallå, jag betalar för fan en liten förmögenhet för att bo här, 380 € i månaden och då tänkte väl jag att någonstans så borde lite privatliv vara inkluderat i det priset? Att exempelvis bestämma när man ska gå upp, vad man ska göra och vad man ska laga för mat. Om jag kanske vill vänta med att diska en dag känner jag att jag får det. Men när kärringjäveln går in i mitt rum, bäddar om min säng och tar mina kläder från golvet - då tycker jag att min privata sfär är rubbad. Jag bor i ett fängelse.
Något som har gjort mig mer irriterad på senaste tiden är att jag betalar för att ha internet men det är paquita som bestämmer när det ska vara på. Hon kan stänga av det ibland, och sen får jag be henne att sätta igång det igen? Det är för fan mitt, jag betalar, jag bestämmer! Eller att hon stänger av min ström, så datorn stängs ner, när jag kanske låtit den stå på för jag laddar ner en film under natten/dagen. Fast det värsta, det värsta mina vänner, det är att hon går igenom mina råvaror i kylskåpet för att kolla så att ingenting är dåligt och om det skulle vara det så säger hon att hon var tvungen att ta bort det och att det egentligen är våran ensak att göra det. HALLÅ; KOLLA INTE FRÅN BÖRJAN DÅ! Eller kanske när hon själv säger att mer än en person i köket blir för mycket, men varför är det då så att varje gång som jag, eller någon annan i huset lagar mat så ska hon antingen tvätta, skura av golvet eller kolla över axeln?
Det är svårt att bestämma mig vad jag tycker värst om nu. Paquita kan vara en riktigt go tant också, det är inte det. Som när hon ville överaska mig med en födelsedagstårta eller passade på att köpa en cola till mig medan hon ändå var ute. Men jag kan fortfarande inte bli kvitt känslan av att jag bor i ett fängelse, med en övervakare som jag betalar 380 € för att bo hos. Jag är 20, inte 2 och om jag vore det så skulle jag fortfarande inte behövt all denna "omsorg".
Och nu lite bilder från ciutadella parken i söndags:
Kommentarer
Trackback
